Språkets hjärta

Jag tänker på vad språket gör med människan.  Jag hör skillnad på nyanser, betydelser, när man kan säga vad och i vilket sammanhang. Jag vet skillnaden på bryta upp, bryta av och att bryta ihop. Jag rör mig ledigt i mitt språk. Mitt modersmål. Mitt känslospråk. De är intimt förknippat med mina minnen, sinnen, känslor och tankar. 

På engelska blir jag en annan, trubbigare och aningen tafatt. Och så förlorar jag min humor. När det kommer till tyskan vågar jag knappt öppna munnen. Med danskan pratar jag på, men jag vet att det blir fel och mina spontana metaforer är obegripliga för de flesta. Franskan är jag nästan rädd för. Fast jag kan läsa snyggt från en fransk vinflaska. Och så alla dessa språk som bara är ljud. Språk som för mig är stängda dörrar. 

Jag tror att alla människor behöver sitt modersmål. Att det är kärlekens språk. Språkets hjärta.