Skriv på för att rädda vägkrogsbiblioteken!

Författare och läsare - hjälp vägkrogsbiblioteken att finnas kvar!

"Från norr till söder finns i dag tio vägkrogsbibliotek, där chaufförer och restaurangpersonal kan låna ljudböcker. Projektet, som drivs av Transport och Hotell- o Restaurangfacket, har varit en stor succé. Facken har också, med stöd av de statliga så kallade KIA-medlen (Kultur i arbetslivet) drivit andra lyckade läsfrämjandeprojekt såsom Boken på arbetsplatsen och Läs för mig pappa.

Det är inga stora pengar för staten men de har gjort stor nytta. Nu föreslår regeringens kulturutredning att KIA-medlen ska dras in. Det skulle innebära slutet för vägkrogsbiblioteken.

Vi kräver i stället satsningar på kulturen. Rädda KIA-medlen. "

http://www.namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=3744

Inte i tysthet

Tillhör inte dom som tycker om att skriva i tysthet.
Som drar sig tillbaka och inte vill bli störda.
Jag tillhör inte dom.
Dom tillhör jag som vill höras medan det pågår.
Som vill se den som läser, höra vad den tänker.
En dos av det fick jag i Nynäshamn.
Där finns ett bibliotek där som tog in mig
lyssnade på mig och tänkte med mig.

Får konturer av sådant
när jag hörs av någon
inte nödvändigtvis hålls med,
det är inte nödvändigt
närande att det finns
för sådana som jag
att bli lyssnad på
läsa sådant vi tänker högt.

Tack Nynäshamns bibliotek
och "alltid på en tisdag"
för att ni lyssnade och svarade!

och här står det mer...

henry bronett

Upptäckter

Igår letade jag fram ett manus daterat december -07.
Trehundrasextiofem sidor. Tänkte att jag skulle göra dom där ändringarna som ett förlag föreslog.
Ändringar som jag kunde hålla med om behövdes.
Men allvarligt.
Jag läste tre sidor och fick rodnande stänga ner fönstret, märka om objektet och gömma det. Jag vet inte vad jag ska säga men… jag tyckte inte om det.

Omstartsvånda

Jag menar inte datorns omstart. Snarare min egen.
Eftersom det ena är över och det andra ska börja, så är mitt behov av omstart angeläget och tydligt. En dag som denna när det "luktar höst" som vi kom fram till jag och min fyraåring.

Som varannanveckopappa jag är tampas jag också med identiteten. Vem fan är jag den ena veckan. Veckan med henne är så tydlig. Jag är pappa. Den andra veckan blir knepigare. En form av särbo, egen företagare, som skriver och är ute och pratar. Varje vecka med sin egen charm, längtan och utmaningar. Som tanken på hur katten man får ihop det med den andra som har tre barn. Som bor i annan kommun. Och mitt ex som kastat sig in i en annan med totalt sex barn. Hej och hå.

Jag stannar ett tag på mitt berg inser jag. Ser mig omkring i min lägenhet och inser att det funkar bra som det är. Att jag är jag oavsett och att hösten har kommit.
Det är dags för nästa fas och projekt och det är som allt annat dubbelt det också.

Boken som aldrig blev

Christina Olsson lägger ut boken ORKA! som pdf.
Läs varför.

Vem kan skriva onykter?

En författarkollega sa en gång att han inte kan skriva ett ord när han har druckit. Åtminstone blir det inte bra, det han skriver när han druckit det minsta, hävdar han. Själv kan jag hålla med till viss del. Men en del av det jag skrivit genom åren har jag faktiskt skrivit när jag druckit och en del av detta har blivit bra.

Det gjordes en undersökning för några år sedan där det framgick att många av Sveriges författare skriver när de är påverkade av alkohol och andra substanser som ger rus. Jag kan inte tänka mig att arbetarförfattarna var spiknyktra jämt när de skrev och journalisterna förr var det definitivt inte. Ferlin, Bellman, Taube, Åkesson. Nog kunde de skriva fast de var påverkade.

På en skrivarkurs jag gick för många år sedan hade en av kurskamraterna ett recept på hur man skulle kunna tänka: "Man skriver när man är full, för då har man inga spärrar, utan öser bara på. Dagen efter är man bakfull och gnällig och därför en idealisk textgranskare av det man har skrivit när man var full." Kurskamraten har också fått ut en reportagebok. Vet inte om hon var nykter när hon skrev den.

Kina-Lina

Vi måste åka till Kina, sa Maria Ernestam när det var maj och drog med mig åt resebyrån till. Jag kan inte, svarade jag men kom inte på varför jag inte skulle kunna åka så långväga. För att luften är förorenad, för att svininfluensan finns, för att jag inte kan kinesiska eller för att barnen skulle vara mig för långt borta? Jag tror att det sista var det första. Resfeber, nu vet jag precis hur den ser ut. Passet till exempel, det kollade jag inte efter förrän jag stod på Arlanda och öppnade mitt resekonvolut. Men det låg där med sitt nya visum, vi kom fram och luften skulle ju ändå till att andas. Och i Peking fanns det lika många cyklar som svenskar i Sverige och vi klarade oss bra, förvånansvärt bra. Åk till Kina om ni får frågan eller helt enkelt bara slås av idén, det är vansinningt roligt och värt att spara varenda slant till!