Tillhör inte dom som tycker om att skriva i tysthet.
Som drar sig tillbaka och inte vill bli störda.
Jag tillhör inte dom.
Dom tillhör jag som vill höras medan det pågår.
Som vill se den som läser, höra vad den tänker.
En dos av det fick jag i Nynäshamn.
Där finns ett bibliotek där som tog in mig
lyssnade på mig och tänkte med mig.
Får konturer av sådant
när jag hörs av någon
inte nödvändigtvis hålls med,
det är inte nödvändigt
närande att det finns
för sådana som jag
att bli lyssnad på
läsa sådant vi tänker högt.
Tack Nynäshamns bibliotek
och "alltid på en tisdag"
för att ni lyssnade och svarade!
och här står det mer...
henry bronett
torsdag 17 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det där var något annat än "får jag be om största möjliga tystnad". :)
Victor!
Tala är silver, skriva är guld... ;)
Henry!
Så sant! Tänk om det räckte för oss författare idag bara, när det krävs att man ska vara underhållare också. Alla kan ju inte vara proffs på båda. Men vissa är ju det. ;)
Skicka en kommentar