Och jag önskar mig att vi tar mod till oss och vågar. Vågar när vi lägger märke till att det behövs. Den är inte en så värst märkvärdig vågning. Inte alls. Endast en liten vågning, en vågning som kunde bli något lustfyllt, så är den. Och den kräver bara att man säger till en aning. Inte mer, inget annat. Det önskar jag mig, att vi inte härdar ut i det tysta. Ett; "sänk, tack!", är allt som behövs.
När vi höjer rösten för att höras, fast vi sitter intill varandra. När vi slutar prata för att kraften att överrösta inte längre fins, då hjärnan blir trött och stum för att den drunknar i oljud - att vi bara säger; "sänk, tack!". Bara det.
Och det ska inte sägas ovänligt, eller irriterat, det är inte fråga om att skapa konflikt. Nej, snarare ska det sägas med respekt och ödmjukhet, ett vänligt "sänk, tack". När det spelas "vad som helst" och högt. När bakgrundsljud blir till framgrundsmur. När där bankar en "sub-woffer" i magen, det är då man kan säga "sänk tack". För ingen tänker sig väl att människor ska röra sig i det, finnas i det? Varför ska vi finna oss i det? På kaféer, i hissar, i affärer, på offentliga toaletter och arbetsplatser. På gator utanför shoppar, i julstånd, på torg, i flygplan och på tåg - överallt det där ständiga ljudandet, det där kackafoniska "bla bla bla -andet" som ger trumhinnor smäll och tanken att domna.
Så jag önskar jag mig att vi vågar ljuda ett ödmjukt: "sänk tack".
Det skulle vara fint. Så vi hör varandra igen och vad vi tänker.
Så vi får plats att känna efter vad det är vi längtar efter...
de glada helgerna får plats...
ibland behövs det sänkas för att höras...
henry bronett©08
onsdag 17 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Rena cirkusen, höll jag på att säga - men sedan såg jag vem som hade skrivit inlägget... (Skall aldrig mer kalla politiker för clowner. Riktiga clowner vet vad de gör.)
Dåliga talare höjer rösten när de har något viktigt att säga. Smarta talare sänker den.
Gunnar Gällmo
Modet att våga ta ansvar
inte alla förunnat käre vän
Men så sant i sin natur där orden som skapas kan vara den länk som i förgänglighet studsar till in i mottagarens hela maskineri. För att antingen omfamnas eller bara vandra in och gå vidare förbi den källa där den skulle kunna få en jordmån att växa i men av kontext blir tvingad förbi, förpassad då nivån inte är anpassad till mötet
Sänk tack!
Snälla finns det en möjlighet att dra ner så vi kan mötas i det vi vill säga till varandra?
Men är det den platsen vi ska mötas på
Är det meningen att mänskligheten med värme och lågmälda röster ska få höras då de inte hörs?
Är det så att vi inte ska ha möjlighet till tankeverksamhet utan att genom detta tryck av ljudvågor inlemmas i det som är affärspsykologiskt manipulerande?
Jag vet bara att jag gör mina val i dessa situationer, jag går ut…
Med ensamheten som vän utan möjlighet till mötet som kunde berikat….
Jag sänker min röst
Säger tyst
God Jul !
Skicka en kommentar