Jag skriver på en uteservering i Addis Abeba. Det är mulet, vi är mitt inne i en kort regnperiod på tre fyra veckor. Jag har bott i Addis Ababa i fjorton månader nu och det som förvånade mig mest när jag kom hit var alla fulla kaféer. Där dricker man sitt kaffe, snackar, möts och drar vidare. Jag sitter gärna här och läser, eller som nu, skriver på min laptop. Om man jämför med Sverige finns det två stora skillnader. Här är kaffet alltid av utsökt kvalitet och det finns ingen stroppighet (jag menar, tänk bara på Gunnarsson på Götgatan, eller Sostas på Sveavägen med sina kaffegroupies så fattar ni vad man slipper). Enligt Etiopiernas uppfattning var det en etiopisk herde, Kaldis (som också är namnet på deras största kafékedja), som förde kaffebönorna till mänskligheten. Han såg hur hans getter blev pigga när de åt av kaffebuskens röda bär (eller är det frukter?). En natt när han hade svårt att hålla sig vaken provade han att äta dom, det funkade och han började äta dem regelbundet. På kaféerna får man kaffet enligt italiensk princip, som macchiato eller espresso. Men i sina hem dricker dom kaffet helt annorlunda, nästan en variant på kokkaffe. Först rostar man bönorna över öppen eld i en sorts wokpanna, sedan stöter man dom i en mortel och därefter kokar man bönorna. En del saltar i kaffet, de flesta tar socker, men alla äter det med popcorn till. Prova, det smakar gott och funkar bra till vanligt svenskt kaffe.
Magnus Ljunggren
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Magnus vilken härlig berättelse om kaffe. Men salt... ? Underbart att höra berättelser från andra delar av världen, om hur du sitter där i Addis och skriver på din laptop.. Just innan läste jag min dotters blogg från Sydafrika. Sen skulle hon dra till Moçambique... tack för världsrapporterna och njut av ditt kaffe!
Magnus! Vi vill höra mer om livet i Addis! Berätta för oss!
/ Ingela
Skicka en kommentar