En tredjedel av Emma Vall (Annica) har kommit hem från Tyskland. Det var ett fascinerande möte med studenter som läser svenska i det forna DDR. Dessutom, de älskar deckare. Även om jag var där för att berätta om andra böcker var jag tvungen att berätta om vår Amanda. En ung kvinna i Doc Martins som inte lyssnar på opera, dricker whiskey och har ont i magen (eller har diabetes). Istället har hon Foo Fighters i högtalarna och southern comfort i glaset men hon skålar självklart med Mankell, Sjövall/Wahlöö, Läckberg och alla andra som vill få rätsida på själva tillvaron. Ur ett brottsligt sätt att se på det. (Vilket blir uppenbart i Tyskland.)

De gillade också den mer stilla dramatiken i ett vardagsliv. Allvarligt, som min son skulle säga, vad är mer sant än livet i Östersund? Jag talar naturligtvis om bärserien: Smultron och svek, Vinbär och vemod samt Hallon och hat.

Ett ställningstagande: Det finns inget svenssonliv. Allt som händer människor är allt för dramatiskt för det.

I ren oförställd glädje hade jag dessutom tänkt lägga till en bild av min bok Lappskatteland i tysk översättning. Jag hittade den i en bokhandel nära polska gränsen. Fast jag har tappat sladden som gör att jag kan överföra bilder från kameran till hårddisken. Men kanske hittar jag igen den. Då ni!