Boken som aldrig blev

Christina Olsson lägger ut boken ORKA! som pdf.
Läs varför.

Vem kan skriva onykter?

En författarkollega sa en gång att han inte kan skriva ett ord när han har druckit. Åtminstone blir det inte bra, det han skriver när han druckit det minsta, hävdar han. Själv kan jag hålla med till viss del. Men en del av det jag skrivit genom åren har jag faktiskt skrivit när jag druckit och en del av detta har blivit bra.

Det gjordes en undersökning för några år sedan där det framgick att många av Sveriges författare skriver när de är påverkade av alkohol och andra substanser som ger rus. Jag kan inte tänka mig att arbetarförfattarna var spiknyktra jämt när de skrev och journalisterna förr var det definitivt inte. Ferlin, Bellman, Taube, Åkesson. Nog kunde de skriva fast de var påverkade.

På en skrivarkurs jag gick för många år sedan hade en av kurskamraterna ett recept på hur man skulle kunna tänka: "Man skriver när man är full, för då har man inga spärrar, utan öser bara på. Dagen efter är man bakfull och gnällig och därför en idealisk textgranskare av det man har skrivit när man var full." Kurskamraten har också fått ut en reportagebok. Vet inte om hon var nykter när hon skrev den.

Kina-Lina

Vi måste åka till Kina, sa Maria Ernestam när det var maj och drog med mig åt resebyrån till. Jag kan inte, svarade jag men kom inte på varför jag inte skulle kunna åka så långväga. För att luften är förorenad, för att svininfluensan finns, för att jag inte kan kinesiska eller för att barnen skulle vara mig för långt borta? Jag tror att det sista var det första. Resfeber, nu vet jag precis hur den ser ut. Passet till exempel, det kollade jag inte efter förrän jag stod på Arlanda och öppnade mitt resekonvolut. Men det låg där med sitt nya visum, vi kom fram och luften skulle ju ändå till att andas. Och i Peking fanns det lika många cyklar som svenskar i Sverige och vi klarade oss bra, förvånansvärt bra. Åk till Kina om ni får frågan eller helt enkelt bara slås av idén, det är vansinningt roligt och värt att spara varenda slant till!

Påminnelse

Jag lämnade in mitt manus i mars och har inte tittat på det alls efter det.
Boken kommer ut i maj 2010 och det har varit sommar, verkligen, sommar på korsen och tvärsen.
Manuset har legat i bakhuvudet och jag har pratat om det.
Saknat det.
Även om jag till och med börjat på ett nytt (jag reste till Kreta i juni och lämnade datorn hemma eftersom jag inte "ska jobba på semestern", vilket resulterade i fyra kapitel handskrivet istället) så har jag saknat.
Så nu var det dags för en påminnelse.

Piratpartiet eller Piratförlaget?...

...Aftonbladet eller Expressen?
Vår kollega Jan Guillou undrar i Aftonbladet varför vi andra författare (förutom Lars Gustafsson i Expressen och på sin blogg) är så tysta i debatten om piraterna och upphovsrätten.

Jag har nyss gjort ett inlägg på min blogg i frågan.

Är det någon annan författarkollega som har en klok synpunkt på frågan?

Rätt bakgrundsmusik när man skriver

När jag skriver vill jag nästan alltid ha passande bakgrundsmusik. Ungdomsböckerna skrivs till Kent, The Beatles eller U2. Vuxennoveller rör sig bättre framåt med hjälp av punk - Ebba Grön, The Clash eller KSMB.

När jag skriver dagsvers ska det helst inte vara något som ligger för nära versformen. Alltså inte Cornelis, Hasseåtage, Povel eller Fred Åkerström. Men Laleh funkar. Fast bättre funkar då musik på engelska. Moneybrother, Springsteen, Dylan eller Janis Joplin. Fast bara tills jag ska sätta själva slutversionen av versen - när rytmen behöver sin stillhet för att inte bli överröstad. Då får inga andra röster störa. Då är tystnaden den bästa musiken.

Är det någon annan som har någon favoritmusik när han eller hon skriver?

Att skriva en bok

Att skriva böcker "it's-an-ass-in-the-chair-business", har den amerikanske författaren Lee Stringer sagt. Den som har störst sittfläsk vinner. Eller har i alla fall fått något skrivet när dagen - eller natten - är till ända.

Ibland hjälper det dock inte.

En kille jag känner lite grann fick ut en bok för några år sedan på ett stort förlag. Fick hyggliga recensioner här och där. Strax därefter började han på "den svåra" bok nummer två. Den som det sägs att recensenterna brukar vässa pennorna extra mycket inför. Den som alltid sägs vara svagare än debuten. Den bok man måste igenom för att få kalla sig författare på riktigt och få vara med i Författarförbundet. Killen skrev. Problemet var att han kom på efter att ha skrivit hundra sidor att han inte hade något att berätta.
Han la ut sin misslyckade tvåa på nätet till allmän beskådan - så att åtminstone hans bloggläsare fick ta del av det han gjort - och så vitt jag vet har han slutat skriva skönlitterärt. Kanske tycker han att det räcker att jobba som journalist och skriva nyheter.

Leif GW Persson säger att man måste ha slutet klart för sig innan man börjar skriva på en bok. Då vet man vart man ska.

Hur tänker ni, kära författarkolleger? Vad svarar ni författare in spe när de frågar hur man skriver en bok?