Vinn böckerna!

Skrivarmamma lottar ut tio sommarpocketpaket med Maskrosungen och Svedd.

Tydlig(göra)

För att få ett grepp om vad jag pysslar med om dagarna, då när jag ska skriva (istället för att hålla på och oroa mig för kidsen, al-Qaida, hundens diarré, mina mobilräkningar (hur går det till - jag ringer ju aldrig nån) och därtill: rädslan för att halka & slå mig igen) så har jag börjat med en skrivdagbok på nätet.
Inget allvarligt. Bara tankarna runt dagen som kommer eller dagen som gick.
Det ska vara en sporre, minns jag att jag tänkte.
Frågan är nu om det inte blir tvärtom. Eller jag vet inte.

Hej. Jag heter Sandra Gustafsson och jag försöker skriva klart min tredje bok.

Lite upp

Fick ett telefonsamtal i fredags, det var en journalist som ville göra ett reportage om mig, framför allt pga "Svedd".
Skulle jag kunna tänka mig det?
Ja-a.
Mycket för att han nämnde "Svedd", mycket för att det är en man, mycket för att han vill skriva, för att han är intresserad, mycket för att han inte har fått ett uppdrag.
Jag är trött på (kvinnliga) journalister som kladdar ihop en artikel med utgångpunkt att plocka meningar ur "Maskrosungen", stoppa in det i artikeln med talstreck framför och få det att se ut som det var något jag sa under vårt möte. Så jävla pinsamt.
Å andra sidan ska jag vara glad att någon vill skriva om böckerna, men till vilket pris?
I alla fall.
Han, den där journalisten, flyger upp från Malmö på fredag, han ska få kaffe och kardemummabulle tror jag.

Space

Jag är lite ställd över hur "Svedd" liksom... försvann. Såklart.
Var inte beredd på ointresset jämfört med "Maskrosungen" (som bara tuffar på, kul!)
MEN.
Många tycker om "Svedd" och det känns fantastiskt.
Det är ju ingen lätt bok, inget man plöjer med en låda choklad i sängen eller på en kafferast. Svedd kräver mer.
Så är det nog.
Jag hoppas att den får sig en hyllplats som pocket, den behöver läsas i kontrast till alla deckare och chic lits.
Och jo, såklart är jag partisk, det är ju min bok.
Och jo, såklart vill jag att du ska ge bort den i julklapp; det behövs lite balans till Kalle och Ferdinand.

"Nu har jag stängt dörren till barndomen"

Läs hela artikeln som publicerats i tidningen Hemtrevligt.
Försök att ignorera bilden där jag sitter och äter. Tack.

Mer om barn

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så hade jag en mindre angenäm uppväxt. Detsamma gäller för Lotta Thorsén som har skrivit romanen "Aldrig som hon", med självbiografiska inslag.
Det var jobbigt att läsa; extremt känslomässig igenkänning; ilska, rädsla och förvirring.

Bara ett barn

Jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa, vilket jag berättar om i "Maskrosungen", min första bok. Jag beskriver också mina föräldrars bakgrund, vad som kan ha påverkat dom att bli så trasiga, så oförmögna att ta hand om mig.

Jag har inte läst om andras trassliga uppväxter, men för länge sen läste jag Torey Hayden´s böcker, som handlar om hennes arbete med knepiga barn. Intressanta, verkligen. I alla fall - nu har jag läst "Bara ett Barn" av Malin Persson Giolito, en roman som handlar om Alex, en liten pojke med trasiga föräldrar.



Malin har ett naturligt flyt när hon skriver, det är lätt att läsa. Det är intressant också att hon ger Alex mamma en plats i boken, det gillar jag! Däremot tycker jag mindre om juridiska termer, lika lite som jag tycker om deckare med polistekniska termer. Då bläddrar jag förbi. Det gör jag inte i "Bara ett barn" (kan hända att jag skumläste när det var möte med soc/åklagare/etc), eftersom jag på något sätt kände igen mig, been there done that ungefär.

Det är en gripande historia, Malin förmedlar mycket känsla och ger målande beskrivningar av en mamma som jag tillslut bara vill mura in i närmsta vägg. Jag funderar över vad som egentligen kan kallas för sannberättelse - det finns så många "Alex" där ute som behöver en röst, precis som det finns fler "Sandra Gustafsson". Vi behöver lyftas fram oavsett om det blir i en sannberättelse eller en roman.

Bra jobbat Malin.