Till Alexander!

Tystnaden, den som ekar i huvudet, ibland drar igenom som ett brus. Den som stjälps eller ett tu tre avhjälps av en treårings nakna skratt, sådant som sker mitt i händelsen. Vuxna, vi är amputerade människor som måste gå på yoga för att få balans, eller se en snutt Björn Gustafsson på youtube som muntration, vi som inte får gråta över blöta vantar. Blöta vantar tar också hand om tid, tid som blir till tankar som det växer ord ur. Sådana ord som du skriver, så fina. Spar dem till din växande treåring, tänk att ha en sådan pappa!