Kulla Gulla i vankelmod

Dripp dropp låter det i mitt kök, det är droppen som urholkar hjärnan. Kanske menade jag stenen, det hade jag gjort om det var utomhus, men nu är det inomhus och alla bokidéer, alla kloka tankar verkar ligga till sig där i fukten. Korrekturbunten är enorm, förvisso bara kopierad på en sida för att spara mina handleder, nästa gång ska jag be om att få på båda för att spara träden och utrymmet i postbilen istället. En sådan enorm massa ord, hur ska jag någonsin få ur mig några nya? Nästa bok blir en tidsflykt bakåt, jag ska skriva en tredje och avslutande del på min replik på KullaGulladramatiken. Just nu är mina hjältar och hjältinnor mellan 35 och 55, så ska jag sadla om och veta hur det är att vara 25 igen. Dripp dropp, vattendroppen som har urholkat hjärnan.