Tankesnurror till kvällsmat

Kanske 1993 på våren eller så spelar det ingen roll, jag hade en halv tå kvar i ett flyende London, Läste Guppies for tea och ville vara som Marika Cobbold Hjörne. Oförhappandes, såsom i förbifarten, blanda det kargt bohusländska som jag så längtade till, med det skruvat humoristiskt engelska. WH Smith hade tapetserat med hennes böcker och allt jag ville var att få uttrycka min beundran. Nu är det gjort, bara ynka 16 år senare hittade jag henne på bokcirklar och hon svarade mig direkt, kan ni begripa sådan sällsynt lycka? Såklart ni kan. Vidare har min författarkamrat Maria Ernestam och jag bestämt att mejlkorrespondens skulle behöva olika färgade flaggor; en på nivå med ett vykort, en som korrespondenskort och ett på nivå med ett traditionellt brev. Brev besvaras alltid, korrespondenskort inte nödvändigtvis om man inte vill och vykort inte alls, de är bara käcka tillrop! Bra va, fast allt det där visste ni också säkert redan.