Apropå det där med färdig ...

Om jag verkligen tror på något måste jag kunna försvara det till förbannelse, och kanske ett stycke därtill. Med barnen är det inget problem, inte heller med kaprifolen vid husknuten men med vissa uttryck i mina böcker kan det gå värre. Idag har jag blivit av med mina kapitelavskiljare, små söta symboler som till slut betydde noll och intet för mig. De var kul så länge de varade, nu återstår bara några väna asterixer eller liknande, kanske blommor eller hjärtan. Men du har en del 2, sa min redaktör Katarina tröstande, om du vill kan vi ju ha en del 1 också. Jag antog erbjudandet helt osett. Korrekturet kommer ju snart!