Tekniken är ju underbar. När den fungerar. Här ska jag kasta mig in i livebloggandet och så fungerar inte min inloggning. Men det finns som tur är vänner i verkligheten. Så jag lånar Linas inloggning. Vi sitter tillsammans med några hundra andra i ABF huset i Stockholm. Det är en av årets viktigaste dagar. I alla fall om man som jag ägnar tid åt Författarcentrum och uppdraget att föra ut litteraturen i samhället. Vi lyssnar till författare. Hela dagen. Och det är helt härligt. Tolv minuter var. Inte mer. Och ändå, tänk vad som ryms på tolv minuter. Jag känner mig fullständigt uppfylld och ända är hela eftermiddagen kvar.
Just nu pratar Johanna Palmström och Moa Elf Karlén. De skriver sina böcker tillsammans. Om viktiga saker. De turas om att prata. Stöttar, stärker och fyller i. Blir nyfiken på hur de skriver. Måste läsa!
Tänker på en annan sak. Åt lunch med Daniel Boyacioglu. Han funderar allvarligt på att bli brandman. För att slippa sitta ensam hemma i soffan hela dagarna, och dricka te och skriva en eller annan rad. Han vill göra nytta. Som att släcka bränder.
Efter lunchen står Inger Frimansson på scenen. Hon har också varit brandman. Det är kanske så vi ska göra tänker jag, släppa ut en massa författare och släcka bränder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar