Jag är i otakt med Stockholm

Jag har just klivit av tåget och sitter på Stockholms central och dricker en kopp te. Eller jag antas i alla fall dricka te. Jag har köpt mig en plats där jag kan slå mig ner och om det inte är allt för fullt och trångt bland borden kan jag sitta här en bra stund innan kassörskan bakom disken börjar ge mig långa blickar. Jag funderar på tempo. Att jag  och stan är i otakt. Förra vintern när jag bodde här kunde jag gå omkring på gatorna och åka upp och ner i rulltrapporna lätt som ingenting. Men inte nu. Rent fysiskt är jag här, men min inre klocka tickar fortfarande i lantis-takt och jag blir hela tiden omsprungen. Och rulltrapporna vevar på i racerfart. Tacka vet jag rulltrappan hemma, den på Åhléns - den rullar på så sakteliga och där står man och åker.