I Dagens Nyheter 17/11 hade vår värderade kollega Niklas Rådström en alldeles utmärkt artikel om författarnas ekonomiska villkor.
Men även solen har sina fläckar, och till och med Rådström.
Plötsligt halkade det in en formulering:
"Så ser den marknad ut som konstnärerna uppmanas att anpassa sig till. Låt mig påpeka att de ovanstående exemplen inte gäller upphovsmän till språkmaterialistisk poesi på esperanto eller installationer av egna kroppsvätskor på avlägsna skärgårdsöar..."
Häpp?
Jag kollade "språkmaterialism" på nätet och det tycks vara en genuint svensk företeelse; den ende svenske esperantospråkiga författare som kommer i närheten är väl Jarl Hammarberg, men honom uppfattar jag snarare som dadaist.
Jag kommenterade detta på min egen blogg -
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.5759960
- och när jag sedan hade ångan uppe inledde jag en serie inlägg med nedslag i den esperantospråkiga litteraturhistorien; den börjar på
http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.5809664
och sedan är det bara att fortsätta uppåt på
http://metrobloggen.se/esperanto
Gunnar Gällmo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar