Igår såg vi hur det brann lite överallt i staden från takterrassen till Ariane Wahlgrens hus.
Idag promenerade vi i solen och kollade. Så mycket förödelse, alla dessa trasiga
rutor , men ocksa helt utbrunna hus överallt samt annat som brunnit, sopor, julgranar, bilar ...
rutor , men ocksa helt utbrunna hus överallt samt annat som brunnit, sopor, julgranar, bilar ...
Nu ska jag gå tillbaka strax, för efter fyra vill jag inte
vara ute. Då stänger vi in oss i huset eller går upp på taket
lite och spanar. Men allt är nära på dagen också.
Idag gick jag en lov runt botaniska och kom på baksidan nära
presidentpalatset och parlamentet och helt plötsligt var det
bara en massa kravallpoliser överallt med gasmask som väntade,
och så jag! Jag försökte retirera runt i en vidare sväng så
gott jag kunde bort från allt nytt glaskross, kastade
gatstenar mm som låg överallt men kände sedan gas o rök sticka
i halsen så jag fick lirka mig hem och det blev en längre promenad
än jag tänkt, ville inte gena for mycket. Annars har det varit
rätt lugnt pådagen, men idag är det generalstrejk.
Ikväll ska jag sitta inne och skriva.
Maria Herngren i Ariane Wahlgrens hus i Aten
2 kommentarer:
Oj! Låter tufft att hamna mit i nåt sånt där... Grekland som brukar vara så fridfullt! Har tänkt på er flera gånger sen Eva skrev att du var där!
Hoppas allt går bra!/Boel
Ja, det gick bra! Och just Arianes hus kändes säkert, som att det låg bra (om inte bränder sprider sig förstås och brandkåren inte alls räcker till). Men en gång till kändes det otäckt och hotfullt med massa ungdomar som backat efter sammandrabbningar - och åt vårt håll vi som gått åt ett helt annat håll - och somliga av dem upprörda och förtvivlade efter att ha fått tårgas och kanske pepparspray rakt i ansiktet, samtidigt som de ställde upp sig beredda på nya drabbningar vilket ögonblick som helst, och en annan ungdomskolonn en bit bort började kasta stora gatstenar mot något åt sidan. Vi genade snabbt igenom dem på den gatan och på nästa parallellgata kom kravallpolisen med tårgasmasker och sköldar och tårgasberedda för att gå runt dem och komma bakifrån. Vi fortsatte snabbt förbi dem också, och hörde sedan bakom oss efter ett par kvarter de hårda knallarna av tårgas.
Men Grekland bjöd också på mycket härlig sol och tid att skriva. Det tragiska är för de som bor där, och jag undrar hur det blir för ungdomarna framöver, inte bara i Grekland utan i många av Europas stora städer (och på andra håll också), när allt fler inte får jobb, inte bostäder ... Jag befarar att det kommer mycket mer av detta lite varstans framöver. En förtvivlan håller på att gro sig stark, dessutom alla utstötta grupper, t ex flyktingar, utan asyl som bor erbarmligt.
Skicka en kommentar