Innan målgången

Jag har arbetat med texten till och från i ett och ett halvt år.
Tappat fokus, gjort andra saker emellan. Börjat om från början.
Hittat fokus igen.
Och lagt ifrån mig det för att arbeta med andra saker.
Börjat om igen.
Haft texten som ett argt bi instängt under ett upp och nervänt glas.
Ett någonting som krävt min uppmärksamet. Som gett mig dåligt samvete.
Men så kom den där dagen när jag inte kunde göra mer, eller, jag trodde mig inte kunna komma längre.
Lämnade ifrån mig allt till en bekant. En kunnig förståsigpåare.
Och jag fick just den sparken där bak som jag behövde känna.
Och jag fick höra orden jag ville höra.

“Och jag är sjukt imponerad. Är på sidan 70 ungefär /…/ det är jävligt bra så här långt. Det behöver petas med grejor så klart, men jag är fast.”

Nu kan jag dö i frid.



sandragustafsson.se