Bloggande, återvänder till frågan om varför. Slår upp tidningen och tänker att jag bara ska läsa fakta, inte enbart åsiktjournalistik, inte cynismer. Men snälla rara, vad är då sida efter sida med staplande om var folk slår ihjäl varandra mest, vilka regioner som vi aldrig kommer kunna hjälpa för det begriper vi väl själva, vilka barn av vår tid som kommer lida värst i sviterna av den ekonomiska förskingringen, är inte det cynism i sin egen högborg för precis allt det har vi själva skapat? Fingret vandrar, oj, en liten blogg om konst, en om musik, en om litteratur, författare som skrattar åt något skapat och flyktigt men ibland fanimej så mycket roligare. Förlåt, förlåt, jag står bara inte ut med all sorg och lidande hela tiden, jag måste få läsa bådadera.


Så en kommentar på en kommentar, ett underbart litet bevis på att jag finns för sådan är ju sanningen: Gulle Caroline, lite sparsmakat blir det här för jag vill ju gärna ha något att säga också. Men tack!