ett nytt steg mot framtiden

Nu bloggar jag. Nu. Jag. bloggar. Är hopplöst motsträvig annars. Dock vill vara med. Vill också stå med alla er andra på det virtuella torget. Vill känna att jag finns. Bloggar ergo sum. Bloggar jag så finns jag. Är det så? För att vara med sin framtid måste man kanske släppa lite av sitt förflutna, av sina vanor. Ovanor. När skrev jag sist, sliten mellan annat jobb, hem, barn, sjukdom? Bloggen kan bli vägen in i en ny framtid. Hoppas det. Hoppas det. Därute alltjämt grått. När tar vintern slut? Och så vägrar jag betala Victorias bröllop. Kan inte hela svenska folket resa sig som en enda man och vråla Nej nej nej???