Offentlig toalett

Har varit pappaledig i tre veckor nu. Det har varit svårt att få tid till att skriva. Men här kommer en reflektion om kissande.

Addis är en smutsig stad. Forbes rankade den, om jag inte minns helt fel, som världens sjunde smutsigaste stad. Det har inte bara med alla bilavgaserna att göra, utan det är förfärligt illa ordnat med avlopp och toaletter. Nånstans läste jag att det var det som bidrog allra mest till vår del av världens förbättrade hälsa: att vi fick vattenledningar och vattentoaletter i storstäderna. En kompis som jobbar med vatten och sanitet säger att det går åt mer vatten till sanitet än för drickvatten. Det är ett problem för den tredjevärlden som, enligt honom, bara kan lösas så som vi i Sverige löst det i flera av våra fritidshus: med toaletter där skiten frystorkas.

Här i Addis löser man bristen på toaletter genom att kissa på gatan. Överallt och fullkomligt ogenerat. Tre och tre, fyra och fyra i grupp, eller en och en utsprida med tiometersluckor. Dra ner brallorna och slå en båge, vinka åt en kompis som kör förbi, småprata om vad man ska göra idag och så vidare. Det är rätt fascinerande och spännande att stöta på sina egna gränser. Det här är definitivt en av mina, det provocerar mig på ett obegripligt sätt. Trots att jag vet att det är fel, och att jag blev mycket upprörd när en mamma blev bötfälld av en polis på en av Stockholms pendeltågsstationer när hon lät sin son pinka ner på spåret.

Jag ska också säga att det är männen som pinkar så att alla kan se det. Var kvinnorna gör det vet jag inte. Nånstans måste det ju ske, och förmodligen i det offentliga rummet. Privat går det inte, eftersom de inte har nån toalett. Tänker också på en grej med hur olika kulturer kan acceptera olika saker. På Sri Lanka, som inte kan ha haft så vidare värst mycket bättre sanitetssystem, såg man aldrig nån kissa. Varken man eller kvinna. Man tog inte ens kisspauser under den fem timmar långa bussresan till Kandy från Colombo. Som om kroppsliga behov inte existerade. Jag tror faktiskt att de Lankeser jag kände där hellre skulle ta livet av sig än tvingas kissa vid vägkanten där hundratals skulle stå och titta på dem.

Å andra sidan hade jag en kompis som reste i Indien och blev magsjuk på bussen mellan Amenhabad och Dio. Han behövde skita och bad chauffören stanna. Det gjorde han gärna, min kompis rusade ut och satte sig med neddragna brallor bakom bussen. Just innan han släppte lös sin diare såg han att alla som fick plats samlats för att kolla in honom genom bakrutan.
- Hej, ropade han. Kan man inte få lite privacy?
- Visst, svarade chauffören. Just close your eyes!

Magnus Ljunggren