Den svarta drycken

Bland det första jag la märkte till här var en slogan från Coca-Cola: Join the Coke-side of life. Vita bokstäver på röd botten, omgiven av gula livfulla blommor. Den stod på sidan av Coca-Cola bilarna och på små kärror som rymde ett tjugotal backar och som gubbar slet med. Jag menar, Addis ligger på sju bergslutningar. Det är med andra ord gott om uppförsbackar, och inte är det särskilt mycket lättare att hålla emot när det går brant utför. Ofta genar männen med kärrorna genom rondeller och korsningar, och bryr sig väldigt lite om att vara på rätt sida av vägen. Och jag är inte helt säker på att the Coca-Cola Company ville ha sin slogan om the Coke-side ihopkopplad med deras slit och släpet. Och så är det inte heller längre. För en dryg månad sedan la Coke ner sin verksamhet och bilarna och kärrorna försvann, och ännu värre, givetvis, alla jobb som fabriken gav. Jag handlar hos en tjej som har en liten shop på gatan ovanför mig, ett bokstavligt hål i väggen där jag köper mjölk, ägg, kaffe, mjöl, ris och annat torrfoder. Och så läsk och bubbelvatten. När hon först sa att Coke lagt ner trodde jag henne inte. Men efter tre dagars spekulationer och ryktesspridningar i den internationella communityn så var det bara att inse faktum. Den svarta drycken fanns inte längre. Det första som hände var att Pepsi dubblade priset och det är väl det som menas med att marknaden arbetar för ens bästa… Det florerade en mängd olika rykten om olika anledningar till att Coke var ute ur bilden. Nån hade dörr i fabriken, det hade kommit gift i nån tank, eller att etiopierna inte klarade av att hålla tillräklig hög kvalitet så koncernen drog sig ur. Men inget var sant. Nu vet vi varför. Företaget hade brist på utländsk valuta. Den etiopiska Birren är inte direkt attraktiv, och inget man kan växla hur som helst och Coca-Cola kunde inte köpa råvaror för att hålla igång tillverkningen. Kapsylerna var tydligen det största problemet.

Magnus Ljunggren