Författaryrket som Guds gåva

En stor del av min vardagliga inkomst drar jag in genom att skriva dagsverser. En äldre kollega berättade för mig en gång att när han var ute och pratade om detta blev folk nästan förbannade på honom när han sa att han använde rimlexikon och synonymordbok. Åhörarna tyckte att det var fusk på något sätt. Att versmakare skulle få alltihop från någon sorts högre makt kanske. Ungefär så har det ofta resonerats på kultursidorna när det gäller författare. Kritiker, trots att många av dem är författare, har många gånger en föreställning om författaryrket som någon sorts gudomlig gåva. Alla andra konstarter kan man lära sig eller förbättra och förfina och utveckla på skolor och kurser. Men inte författaryrket. Och trots att det nu finns så många fina författare som läst på skolor som Jakobsbergs folkhögskola, Biskops Arnö och Litterär gestaltning på Göteborgs universitet lever föreställningen fortfarande kvar. Kanske är det också denna föreställning som gör författare så fruktansvärt underbetalda? Jag menar - har man nu fått en gåva från Gud ska man väl inte dessutom ha betalt när man använder sig av den?