Att skriva böcker "it's-an-ass-in-the-chair-business", har den amerikanske författaren Lee Stringer sagt. Den som har störst sittfläsk vinner. Eller har i alla fall fått något skrivet när dagen - eller natten - är till ända.
Ibland hjälper det dock inte.
En kille jag känner lite grann fick ut en bok för några år sedan på ett stort förlag. Fick hyggliga recensioner här och där. Strax därefter började han på "den svåra" bok nummer två. Den som det sägs att recensenterna brukar vässa pennorna extra mycket inför. Den som alltid sägs vara svagare än debuten. Den bok man måste igenom för att få kalla sig författare på riktigt och få vara med i Författarförbundet. Killen skrev. Problemet var att han kom på efter att ha skrivit hundra sidor att han inte hade något att berätta.
Han la ut sin misslyckade tvåa på nätet till allmän beskådan - så att åtminstone hans bloggläsare fick ta del av det han gjort - och så vitt jag vet har han slutat skriva skönlitterärt. Kanske tycker han att det räcker att jobba som journalist och skriva nyheter.
Leif GW Persson säger att man måste ha slutet klart för sig innan man börjar skriva på en bok. Då vet man vart man ska.
Hur tänker ni, kära författarkolleger? Vad svarar ni författare in spe när de frågar hur man skriver en bok?
fredag 5 juni 2009
Att skriva en bok
Etiketter:
böcker,
författare,
Författarförbundet,
förlag,
Lee Stringer,
Leif GW Persson,
recensioner,
skrivande
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar