Space

Jag är lite ställd över hur "Svedd" liksom... försvann. Såklart.
Var inte beredd på ointresset jämfört med "Maskrosungen" (som bara tuffar på, kul!)
MEN.
Många tycker om "Svedd" och det känns fantastiskt.
Det är ju ingen lätt bok, inget man plöjer med en låda choklad i sängen eller på en kafferast. Svedd kräver mer.
Så är det nog.
Jag hoppas att den får sig en hyllplats som pocket, den behöver läsas i kontrast till alla deckare och chic lits.
Och jo, såklart är jag partisk, det är ju min bok.
Och jo, såklart vill jag att du ska ge bort den i julklapp; det behövs lite balans till Kalle och Ferdinand.

"Nu har jag stängt dörren till barndomen"

Läs hela artikeln som publicerats i tidningen Hemtrevligt.
Försök att ignorera bilden där jag sitter och äter. Tack.

Mer om barn

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så hade jag en mindre angenäm uppväxt. Detsamma gäller för Lotta Thorsén som har skrivit romanen "Aldrig som hon", med självbiografiska inslag.
Det var jobbigt att läsa; extremt känslomässig igenkänning; ilska, rädsla och förvirring.

Bara ett barn

Jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma och en alkoholiserad pappa, vilket jag berättar om i "Maskrosungen", min första bok. Jag beskriver också mina föräldrars bakgrund, vad som kan ha påverkat dom att bli så trasiga, så oförmögna att ta hand om mig.

Jag har inte läst om andras trassliga uppväxter, men för länge sen läste jag Torey Hayden´s böcker, som handlar om hennes arbete med knepiga barn. Intressanta, verkligen. I alla fall - nu har jag läst "Bara ett Barn" av Malin Persson Giolito, en roman som handlar om Alex, en liten pojke med trasiga föräldrar.



Malin har ett naturligt flyt när hon skriver, det är lätt att läsa. Det är intressant också att hon ger Alex mamma en plats i boken, det gillar jag! Däremot tycker jag mindre om juridiska termer, lika lite som jag tycker om deckare med polistekniska termer. Då bläddrar jag förbi. Det gör jag inte i "Bara ett barn" (kan hända att jag skumläste när det var möte med soc/åklagare/etc), eftersom jag på något sätt kände igen mig, been there done that ungefär.

Det är en gripande historia, Malin förmedlar mycket känsla och ger målande beskrivningar av en mamma som jag tillslut bara vill mura in i närmsta vägg. Jag funderar över vad som egentligen kan kallas för sannberättelse - det finns så många "Alex" där ute som behöver en röst, precis som det finns fler "Sandra Gustafsson". Vi behöver lyftas fram oavsett om det blir i en sannberättelse eller en roman.

Bra jobbat Malin.

Julhandlat

Det blev "Tre koppar te" av Greg Mortenson och David Relin.
Mannen ska få den i julklapp. Jag har ingen fantasi.